Sittupp

I dag var det dax för Zigge att träna efter en veckas uppehåll då Carro varit i Norge. Det blev en kvällsträning i dag vilket är ovanligt för min del eftersom jag alltid tränar på dagtid i vanliga fall. Zigge är som ni säkert förstått en rolig typ som man aldrig riktigt vet var man har. I dag var han enligt eget tycke världens bästa dressyrhäst! Det bara lös självförtroende om honom när jag började rida fram. Han blir sådan i bland, framför allt om vi jobbar mycket med galoppombyten, som han älskar och vet att han gör bra. När han är fylld av självförtroende har han en positiv energi utan dess like. Han bara vill och vill och vill! Han vet långt innan jag tänkt tanken vad vi ska göra och han ger sig i kast med alla uppgifter överambitiöst. Det är vansinningt roligt att rida honom när han är sådan och då menar jag verkligen roligt. Jag kan inget annat än att le åt honom när han kör sina repor, burnar loss i hörnen och allt möjligt. Öronen är som två koner fastklistarde framåt på

Varannan vecka jobbar jag fyra dagar i rad på mitt andra jobb. Det blir mer intensiva dagar än vanligt då tre hästars motion och träning ska pusslas in under dagarna. Det brukar börja med stalljobb och en häst på morgonen och sedan mer stalljobb och två hästar på kvällen. Trots att mina kära föräldrar brukar försöka avlasta mig lite dessa dagar så är det inte ovanligt att jag kliver av sista hästen vid 21.30. Då är det så skönt när jag får en riktigt fin start på dagen. Precis som i morse =) Jag och pappa lyckades återigen passa in våra uteritter, så tidigt i morse (för tidigt tror jag pappa tyckte ;)  ) så stack vi i väg med Fiona och Ester. Hästarna var pigga, fäglarna kvittrade och det luktade vår i luften! Det blev en hel del trav och galopp och trots att Fiona var ovanligt sansad i dag och galopperade lungt och fint i täten så hördes det en hel del tjoande bakifrån när Ester busade och satte pappa på prov =)   Fin morgon   Det var en härlig start på dagen och de

Okej... Nu känns det som om vädergudarna bara retas! I morse när jag gick upp tyckte jag att det var lite kyligare än det varit dom senaste dagarna. Japp, termometern visade -4 men det kändes som mycket kallare i blåsten. Nu i kväll hade jag träningar och kände mig allt mer frusen. Jag hade ändå klätt mig supervarmt från topp till tå och hade även mina nya jätte stora och varma snowjoggers på mig med typ fyra par strumpor. Det visade sig att temperaturen var nere på -12!!! Va! Nu får det räcka, jag har ju vädrat vår! Behövs långt in i maj? God natt! / Sophie

I fredags var det Zigges tur att träna och jag hade lite funderingar jag ville lufta med Carro om Zigges träning. Jag har provat mig fram med olika bett som ni vet, men också lite olika i mitt ridupplägg. Jag har varit frustrerad över att vi inte hittar tillbaka till den fina form och känsla vi hade förra våren. Jag är ju medveten om att Zigge var skadad väldigt länge i sommras och förstås tappade mycket. Och sen var det ju strulet med munnen. Men ivrig som man är ;) I varje fall stämde jag av med Carro och vi bestämde oss för att återuppta ett gammalt upplägg. Och redan på samma träning märkte jag skillnad! Plötsligt fanns en mjukare rygg, jämnare stöd och en MYCKET trevlig känsla. Jag tror nog faktiskt att vi äntligen är på väg mot den gamla fina formen igen =) Här är några filmsnuttar. Kanske inte dom bästa då jag hade kameran på stativ men man kan ändå se att vi är på rätt väg! Annars har hästarna jobbat på bra i veckan. Fiona har jobbat både på träns och kandar. Ho

I dag skärpte båda grabbarna upp sig och var riktigt fina! Zigge var relativt stadig och framförallt arbetade han på nöjt i alla övningar. Jag red igeom MSV C:2 och det flöt bra. Roger var lätt och fin i handen och reglerbar på ett sätt han inte varit tidigare. Red igenom LB:1 och även om han rann i väg lite i ena serpentinen så var det riktigt bra! Fina grabbar i dag alltså=) Fiona fick en välförtjänt tur i skogen efter gårdagens tuffa jobb. Keysan fyller 21 år i dag. Tiden går otroligt fort och jag satt och funderade lite över vad som hänt dom åren vi haft henne. Kan ni tänka er att hon har levt med oss i 17 år? Tänk på allt som har hänt, all glädje och sorg. Hur vi alla förändrat oss under åren? Underbart att ha fått vara nära ett djur under så många år. Inte är det kanske så konstigt att vi har en hel del historier att bjuda på när vi träffar stallgänget ;) Från dagen då vi hämta Keysan i mörkaste småland och fick hunden Sulan på köpet. Till i dag, 17 år senare.

I dag har det varit en fullrulle dag och jag har fått mig en riktigt genomkörare. Både över hela dagen sett, men även på träningen med Fiona! Upp tidigt i morse och red dressyr på Zigge och Roger. Zigge kämpade på och tyckte att jag var ganska jobbig.  Han blir lite frustrerad på mig när jag begär mer stöd än vanligt men jag vet att han måste öva sig på det! Svettig klev jag av och gav mig i kast med Roger. Eftersom han varit mindre samarbetsvillig dom två senaste passen förväntade jag mig mer svett. Men dagen till ära uppförde han sig fint och jag fick riktigt bra känsla emellanåt. Skönt! Sen var det stalljobb, ett snabbt mellanmål och i väg på träning med Fiona. Redan när Carro klev in i manegen kände jag att "i dag får vi jobba!". (Vet ju hur jag själv ser ut när jag bestämt mig för att ge eleverna något att bita i!) Och i dag fick vi JOBBA! Fokuset var på att närma oss den ännu mer vuxna form som Fiona ska gå i under nästa år. Vi jobbade med kvickhet för hjälp

Alla ni som sysslar med samma sport som jag vet att man aldrig riktigt kan lita på att man är på topp. Man kan ju lätt säga att det ganska ofta går upp och ner!? Efter mitt Hallelujah Moment häromdagen har jag kanske inte haft riktigt lika härliga känslostormar. Fiona har i och för sig arbetat fint men inte riktigt så där på topp topp som jag är lite bortskämd med. Zigge har levt kvar i tävlingsformen från i lördags vilket alltså inte var någon form alls! I dag var han bättre och lite mer medgörlig men inte så stadig som jag VILL! ( när nu det ska hända!) Och så till "lilla" Roger. Efter hans sex veckor härligt avkopplande vintervila hade jag stora förhoppningar på att han skulle ha fått alla bitar på plats och gå qanon (ursäkta ordvitsen!). Men i stället verkar bitarna ha ramlat bort! Skämt åsido men han har inte alls varit särsklit medgörlig så just nu känns en tävlingsstart låååångt borta. Jag har en känsla av att han är inne i någon form av femårstrots. Får helt e

I lördags var det dags för årets första tävling och det var Zigge som stod i turordning. Han har ju inte tävlat överdrivet mycket sen 2010, närmare bestämt en enda start och det var i maj förra året. Så jag visste att rutinen inte var på plats ännu. Just därför ville jag komma i väg tidigt på säsongen med honom för att han ska få rutin och minnas vad tävlandet går ut på. Tävlingen var i Katrineholm och vi startade en MSV C:1. Zigge gjorde stora ögon när vi kom fram och tycktes säga "Hallå! Det här är INTE min vanliga träningsplats!" På framridningen var han rejält spänd men lyssnade ändå och försökte utföra dom enkla och förhoppningsvis lösgörande övningar jag planerat. När vi kom in i Collecting Ring tittade han förundrat på läktaren och för ett kort ögonblick kändes som om han totalt glömt bort att jag var med. Travade lite och han såg ganska okej ut i speglarna. Väl in på banan blev han ännu mer spänd och jag kände det som om jag satt högt upp på en alptopp!

Ja, i kväll fick jag ett riktigt Hallelujah Moment. Kanske ett av dom bästa. Någonsin. Efter en intensiv helg då mamma och pappa var bortresta och jag haft hand om hela gården med allt vad det innebär, tävling (mer om det senare) och träningar så var det dags att avsluta med ett dressyrpass på Fiona. Och vilket pass sedan! Från att jag tog tygeln och hela 45 minuter igenom formligen dansade vi fram. Jag hade den där känslan jag tror alla ryttare drömmer om, att vara totalt ett med sin häst! Det kändes som om hon läste mina tankar och allt bara flöt. Jag kom på mig själv med att le från öra till öra och när jag avslutade ritten kastade jag mig om Fionas hals och kände mig tårögd. Det var nog ett av mitt livs finaste stunder i hop med en häst. Det här ska jag leva på LÄNGE! Tack Fina Fiona! Foto: Katarina Pernes Jag kommer somna lycklig i kväll! / Sophie

Ja nu börjar det rulla på ordentligt! Jag har satt i gång Roger lite smått på lina och han är MYCKET pigg och sugen på jobb =) Han har fått springa i snön för att hejda dom värsta krumbukterna och det har fungerat bra. Jag tycker han har musklat sig fint under vilan och han ser stark ut. Ska bli roligt att komma i gång och rida honom igen! Fiona och jag var på träning i dag och vi hade det nya kandaret med oss. Carro kollade igenom att allt passade och satt som det skulle, vilket det gjorde. Sen var träningen i gång och Fiona jobbade som vanligt (kanske är tjatigt men vad ska man göra när hon alltid är så duktig!?) riktigt strålande! Vi red skolor och byten och avslutade med att rida MSV C:1. Men då var hon faktiskt lite trött och gick inte med samma fina bjudning som innan. Men det är förstårligt för hon kämpar så hårt med både kropp och själ i varje övning och med kandaret blir det ju lite nya krav. Duktig tjej =) Zigge var riktigt fin även han på sin träning i tisdags.