Sakta men säkert

I dag var jag och Zigge hos Carro och tränade igen. Efter vårt uppehåll kändes det nu skönt att träna två gånger lite tätare och som alltid gav det resultat.

I dag var Zigge mer avspänd från början och inte lika försiktig med stödet. Jag red först en stund och sedan Carro och sen jag igen. Vi provade ett nytt bett (igen, jag vet) jag är själv lite skeptisk till det nya men Carro tyckte vi skulle prova. Skam den som ger sig.

Om ni inte riktigt hängt med i problematiken med Zigge och hans bett så är det i korta drag så att han gillar inte att ha bett i munnen och går helst och bäst utan. Tyvärr har jag valt dressyr som gren och då måste han ha bett.
Vissa bett blir han stark och svårriden på, andra vill han inte ta stöd på alls eller kanske lägger tungan över. När han då grejar och styr med betten går hans gamla munskador upp, två olika beronde på vilket bett han grejar med.

Så vår uppgift är alltså att hitta ett bett han jobbar med förtroende mot, där jag får lagom stöd och dom gamla munskadorna håller sig i schack och inga nya uppstår. Vem har sagt att det är enkelt att rida?

Zigge och hans envisa ryttarinna!

 

Jag red ett ordentligt dressyrpass på Fiona i dag, det första på länge. Eftersom hon inte känts riktigt som vanligt har hon ju fått göra lite annat ett tag. I dag kändes hon taggad och på G och om jag inte hänger upp mig på detaljer så kändes hon fin!

Red igenom MSV C:2 ska rida det för första gången på lördag och om jag ska vara ärlig har kanske fokuset legat mer på B:4an.

Men hon gjorde det bra och okomplicerat, bakdelsvändningarna kunde ha varit bättre.

 

Träning för henne på torsdag.

 

Otur dock med Roger. Nu när vi äntligen skulle till att debutera har busråttan rejsat i hagen och är svullen och halt på ett ben =(

 

Ja ja, jag håller ändå tummarna att vi kommer till start den 11 i stället!

 

God Natt!

/ Sophie