En stor dag!
Jag kände på mig redan i går kväll att det var något speciellt på gång. Jag fick lite extra kvällspyssel och somnade med flätor i håret. Jag har aldrig förstått mig på det där med flätorna!? Hur manligt är det egentligen??? Jag brukar fnissa (i smyg, man vill ju inte få ovänner) ganska ordentligt när kompisarna går runt med flätor i håret och tror dom är bäst i världen
I morse fick jag mat tidigare än vanligt och min kära boxgranne verkade också ana att något var på G. Han surade mot mig hela morgonen och gav mig inte en lugn stund när vi gick ut i hagen. Jag fattade först inte varför, men nu i kväll kom det till mig - han var avundssjuk!
För i dag var en stor dag för mig =)
Äntligen hade matte bestämt sig för att jag var tillräckligt vuxen och duktig för att åka bort och visa upp mig! Jag hade i och för sig hört rykten om att jag skulle åkt redan förra veckan men eftersom jag busat lite väl mycket i hagen en dag så fick jag stanna hemma.
Jag fick ännu mera puts innan avfärd och plötsligt insåg jag det... Flätor är grejen! OMG vad snygg jag kände mig!
I väg for vi och jag småsov lite i trailern. Tror vi åkte minst dubbelt så långt mot vanligt men jag brydde mig inte.
När vi kom fram och jag fick kliva ut häpnade jag. Det var hästar och människor ÖVERALLT! Jag gick runt runt med stormatte och mina ögon var som tefat, helt säkert.
Plötsligt dök lillmatte upp, uppklädd till tänderna, och sa att nu var det dax. Hon skuttade upp på min rygg och så for vi in på ridbanan. Där var så många hästar att jag först blev förvirrade och försökte göra mig större än vanligt (matte sa något om att det var 11 st och det låter mycket!).
Men jag fick ingen chans att fundera över läget, matte satte fart på mig och då var jag ju tvungen att kolla vart jag satte fötterna i stället.
Efter en stund insåg jag att många brudar tittade uppsakattande på mig och jag kom ju på hur fin jag är! Så jag gjorde allt matte bad om och hon kändes glad =)
Dessutom tyckte jag inga av dom andra hästarna var det minsta skrämmande. En höll jag på att köra över. Matte försökte bromsa men jag tyckte faktiskt att det var den som sprang i vägen. Ja ja, jag tror jag gick vinnande ur den striden!
När jag hämtat andan lite styrde matte in mig på en ny del av banan och WOW kände jag bara. Här är man själv och KUNG! Precis i min smak. Så jag sprang vackert och lydigt men en gång ville jag gå åt ett helt annat håll en matte men hon envisades så att jag fick hänga med henne ändå. Jag gillar vänster varv okej?
Sen var det slut på spektaklet och jag överöstes av (mycket välförtjänt om du frågar mig) beröm, klappar, pussar och applåder. Jag visste det Jag är bäst!!!
Så blev jag instoppad i trailern och jag väntade mig avfärd. Och väntade och väntade. Och skrapade med hovarna och bet i inredningen och tillslut försökte jag bita lite i matte för att se om hon glömt bort mig och att vi skulle åka hem. Men hon sa något om att när man är så duktig får man snällt vänta.
Va??? Så en duktig häst måste stå helt uttråkad och vänta i en evighet medan en mindre duktig häst får åka hem och äta och sova? Vad är det för sätt?
Tillslut verkade det som om jag faktiskt skulle få åka hem. Jag fick ännu mera klappar och skymtade en röd rosett. Sånna har jag sett förut. Fiona brukar kliva om kring hemma i hagen och skryta om sina. Men nu har jag en EGEN!
Jag fick prova den när jag kom hem och färgen var jättefin tycker jag. Lillmatte och stormatte var så glada hela tiden och det var visst extra roligt att jag hade fått 70 poäng eller procent eller något sådant. Så det var ju kul att dom var glada.
I kväll hörde jag Fiona viska till Challe att så himla bra var det ju inte han kom ju bara 4a! Avundsjuka loppa! Jag kom inte fyra jag var ju bäst ju!!!
Ja eller jag tycker jag borde varit det och hade jag inte gått åt fel håll en gång så sa matte att då hade vi nog vunnit trots allt!
Matte firade kvällen med någon hemmagjord efterrätt eller nåt och jag fick morötter =)
Nu ska jag trimma vidare på mina magmuskler så jag kan fortsätta ge mig ut och imponera på brudarna!
God Natt!
/ Roger
I morse fick jag mat tidigare än vanligt och min kära boxgranne verkade också ana att något var på G. Han surade mot mig hela morgonen och gav mig inte en lugn stund när vi gick ut i hagen. Jag fattade först inte varför, men nu i kväll kom det till mig - han var avundssjuk!
För i dag var en stor dag för mig =)
Äntligen hade matte bestämt sig för att jag var tillräckligt vuxen och duktig för att åka bort och visa upp mig! Jag hade i och för sig hört rykten om att jag skulle åkt redan förra veckan men eftersom jag busat lite väl mycket i hagen en dag så fick jag stanna hemma.
Jag fick ännu mera puts innan avfärd och plötsligt insåg jag det... Flätor är grejen! OMG vad snygg jag kände mig!
I väg for vi och jag småsov lite i trailern. Tror vi åkte minst dubbelt så långt mot vanligt men jag brydde mig inte.
När vi kom fram och jag fick kliva ut häpnade jag. Det var hästar och människor ÖVERALLT! Jag gick runt runt med stormatte och mina ögon var som tefat, helt säkert.
Plötsligt dök lillmatte upp, uppklädd till tänderna, och sa att nu var det dax. Hon skuttade upp på min rygg och så for vi in på ridbanan. Där var så många hästar att jag först blev förvirrade och försökte göra mig större än vanligt (matte sa något om att det var 11 st och det låter mycket!).
Men jag fick ingen chans att fundera över läget, matte satte fart på mig och då var jag ju tvungen att kolla vart jag satte fötterna i stället.
Dessutom tyckte jag inga av dom andra hästarna var det minsta skrämmande. En höll jag på att köra över. Matte försökte bromsa men jag tyckte faktiskt att det var den som sprang i vägen. Ja ja, jag tror jag gick vinnande ur den striden!
När jag hämtat andan lite styrde matte in mig på en ny del av banan och WOW kände jag bara. Här är man själv och KUNG! Precis i min smak. Så jag sprang vackert och lydigt men en gång ville jag gå åt ett helt annat håll en matte men hon envisades så att jag fick hänga med henne ändå. Jag gillar vänster varv okej?
Sen var det slut på spektaklet och jag överöstes av (mycket välförtjänt om du frågar mig) beröm, klappar, pussar och applåder. Jag visste det Jag är bäst!!!
Så blev jag instoppad i trailern och jag väntade mig avfärd. Och väntade och väntade. Och skrapade med hovarna och bet i inredningen och tillslut försökte jag bita lite i matte för att se om hon glömt bort mig och att vi skulle åka hem. Men hon sa något om att när man är så duktig får man snällt vänta.
Va??? Så en duktig häst måste stå helt uttråkad och vänta i en evighet medan en mindre duktig häst får åka hem och äta och sova? Vad är det för sätt?
Tillslut verkade det som om jag faktiskt skulle få åka hem. Jag fick ännu mera klappar och skymtade en röd rosett. Sånna har jag sett förut. Fiona brukar kliva om kring hemma i hagen och skryta om sina. Men nu har jag en EGEN!
Jag fick prova den när jag kom hem och färgen var jättefin tycker jag. Lillmatte och stormatte var så glada hela tiden och det var visst extra roligt att jag hade fått 70 poäng eller procent eller något sådant. Så det var ju kul att dom var glada.
I kväll hörde jag Fiona viska till Challe att så himla bra var det ju inte han kom ju bara 4a! Avundsjuka loppa! Jag kom inte fyra jag var ju bäst ju!!!
Ja eller jag tycker jag borde varit det och hade jag inte gått åt fel håll en gång så sa matte att då hade vi nog vunnit trots allt!
Nu ska jag trimma vidare på mina magmuskler så jag kan fortsätta ge mig ut och imponera på brudarna!
God Natt!
/ Roger
Kommentarer
Skicka en kommentar